när jag bestämde mig för att göra denna operation var jag nog inte överens med omgivningen...
det låter kanske konstigt i era öron men många tyckte inte jag var en kandidat och hade många tankar och sa saker som gjorde mig sårad.. men jag var helt bestämd det är mitt liv , mitt val och min kropp... har jag ångrat mig ... not icke en sekund..
jag behövde skriva av mig och få hela "resan" dokumentarad"...och sedan kom jag på att det finns "fina" människor som stöttat mig i varje tanke och steg jag tagit ...på nåt viss blev detta min ventil och min kanal att skriva av mig då jag har haft en del motgångar på jobb den senaste tiden ..och så mycket respons jag fått hade jag aldrig trott..
så även om denna blogg skall handla om min vikt resa kommer ni att få lite annat oxå . och jag tvingar er inte att läsa men när ni gör det kommentera gärna...
idag är ni ca 10 st som läser mina ord och tankar och fler och fler blir det .., kanske låser jag upp denna blogg så småningom men just nu har jag för mycket negativt runt mig ...
dsv människor som inte skall läsa vad jag känner....
och alla ni som läser ... TACK för att ni finns...
Dåligt med bloggande för min del det sista, men jag har haft koll på er alla andra :) Kram
SvaraRaderaDu é bäst!!
SvaraRaderaTack vännen :) Kramar om denna Torsdag*
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaNu har jag öppnat och läst din blogg "Den jag ser i Spegeln". Det verkar ju inte vara en dans på rosor precis denna Op. Inte bara att förlora lite kilon, utan det ändrar ju om hela livet. Skit också att dottern min skulle behöva detta, ibland känner jag skuld för att jag gjort fel när hon var liten som gjorde att hon samlade på sig så många kilon. Ja hon har ju inte alltid varit stor, utan hon har väl åkt upp och ner nästan hela det vuxna livet. idag är hon 30 år. Kanske i din?
Jag har en dotter till och hon bär inte på detta problem utan är väl normalbygd får man väl säga. Själv anser jag att jag också är överviktig men nu så skiter jag rent ut sagt i det. Jag orkar inte ta tag i det. Jag fyller ju snart 60 så det kvittar tycker jag. Men det är väl fel tänkt, man ska väl vara rädd om sig. Jag pinar mig på crosstrainer nu istället. Hoppas på ett resultat där.
Den 20 apil är det dax för min dotter. Nu står hon på flytande fram tills dess. Hon mår inte så bra, tycker att allt är jättejobbigt. Blir ledsen och orkar inte med konflikter. Var du lika dan? jag önskade att jag kunde hjälpa men vet ej hur?
Kram Agnetha
http://agnetha52.blogspot.com/
Hej vännen.
SvaraRaderaJag läser den med glägje, glädje av att jag var en du gav möjlighet att följa din resa. kramar till dig i massor