25 år

i tjänst... eller egentligen 25 1/2..... idag blir man med ett EFVA ATTLING armband och en middag på ST:görgen..
tänk vad 25 år går fort och jag som bara skulle jobba en kort tid inom vården ..
De är kanske nu man skall börja se sig om efter nåt annat?? men man kan ju bara psykiatri..
så de är väl bara att knoga vidare..
Annars så rullar livet på och i morgon är de julbord på Choklad fabriken med jobb ...
jobb helg står på schemat
Sen på lördag skall jag fixa lite hemma hos min VÄN...
ja så är de ... de finns en kärlek i mitt liv .. lite komplicerat men de skall nog blir bra med tiden..

ännu ett negativt besked ang min buk ...  för fint buk häng. hur man nu kan ha de..
får väl bli den röda lackväskan för att få ihop pengar att betala den själv .... haha
känner mig rätt irriterad och besviken... men men de kunde vara värre..

Tårar

Du ser att jag gråter, du ser mina tårar på min kind.

Kan du förstå varför jag gråter??

så många tårar för en ända sak.

En sak som är för själen svår att förstå

Hoppas tårar kan läka mina sår

De finns inget jag kan göra, inget mer än låta tårarna bestå.

Tröstande ord..

Kände mig lite nere häromdagen ( igen )
Skickade ett beklagande SMS till en vän .... 
och fick ett fantastiskt svar...

"Otillräcklig blir du aldrig.
Älskad är du på alla plan.
Många vänner har du.
(en och annan ovän kanske  men de har alla)
Ett bra jobb, där händer alltid nåt !!
Du skall snart till Thailand och du har en egen lägenhet.
De kommer bra tider och dåliga.. upp med hakan"......


De är så sant ... jag kämpar på .. Tack för du finns min vän ...

Livet

Jag slängde mig ut i universum..jag landade i himmelriket.
Jag kände mig som en strålande stjärna om natten och jag lös i kapp med solen på dagen.
Jag trodde på ödet men himmelen rämnade och jag föll handlöst..som ett stjärnfall.....................

Livet ...är komplicerat....

Jag valde ensamheten och singellivet OCH känner jag att jag tog rätt beslut  då ..för 1 år sedan.
Jag har  lärt mig mycket om mig själv och mina nära och kära.
Somliga kallar de att jag hamnade i en 40 års kris(lite försenat), jag vet inte, det var bara nåt jag var tvungen att göra.. jag är sån att har jag bestämt mig för nåt så måste jag prova..
jag har inte mått bra alla dagar av mitt beslut men jag har inte heller lastat mina sorger på mina vänner utan tagit  i allt själv .jag har roat mig när jag kännt att de var läge gråtit och tyckt synd om mig när jag behövt.. jag har inte orkat blogga så mycket om de heller.. har mest blivit hur mycket jag festat men även de har en baksida... NU känner jag att jag måste få skriva av mig ..och de är ju ändå inte så många som läser min blogg längre så de kvittar bara jag får stilla mitt ...
Jag har vänner som stöttar mig i alla mina beslut oavsett hur jag tänker och tycker och jag gör..
Nära vänner vet vad som är på G, andra spekulerar och de får man gärna göra.. tids nog får ni nog veta
Jag känner att jag är lyckligt lottad !!!

Time out .....

eller kallade break från livet..
Jag tröttnade på att vara mamma, fru och hushållerska.. jag saknade uppskattning och jag saknade att vara behövd,en pusselbit i mitt liv hade försvunnit..
Jag erkänner att jag stod på ruinens brant när jag för 1 år sedan fattade mitt livs svåraste beslut.
Många säger att man inte kan tröttna på att vara mamma,fru och allt vad det innebär att ha familj men jag gjorde de. jag räckte inte till , jag hade inte ork ....Jag var på väg in i mörkert.
Idag har de gått nästan ett år och vart denna tid tagit vägen har jag ingen anningom
Jag har hittat delar av mig själv och jag jobbar fortfarande på att komma tillbaka..
Idag njuter jag av att träffa min familj och jag lever för den kärlek jag har runt om mig ..
Jag ser ljust på framtiden och jag vet att jag är både behövd och älskad..

Änglar finns även om jag har en tagg i mitt hjärta..

Det är inte DU som ser mina tårar..
Jag trodde vänner var till för att stötta varandra..men jag missförstod dig nog ..
Jag trodde du skulle hålla mig när jag föll men jag ramlade utan stöd.
Men jag kämpar på och skall resa mig igen ..
De finns  riktiga vänner som  torkar mina tårar du inte ser...

"Den kärlek som har uppstått plötsligt tar den längsta tiden att bota."

Har bestämt mig ..

inget mer gnäll och ingenting mer om  hur jag mår .. dvs de blir inte mycket skrivet på denna blogg mer
efter som om de känns som om jag bara skriver om gnäll och elände... måste försöka fokusera  på de positiva men de tar nog ett tag .....

Var finns ljuset??

Det känns som om jag bara går runt i den där bubblan ..
visst jobbar jag och gör saker men jag hittar ingen gläjde i nåt...
Jag vet vad jag vill men kommer inte dit....
Tar ett djupt andetag och tar sats...