Transportsträckan.....

Väntan och väntan ... de är så segt... känner att jag orkar ingenting , bara är.. hittar ingen energi och min inspiration på höstens alster finns bara i huvet..
Snart Torsdag ... har väl då aldrig längtat så mycket efter denna dag ... dagarna går såååå långsamt.
Önskar bara att jag vaknar upp på eftermiddagen efter op och känner att mitt liv har vänt.
Igår var jag på REHAB samtal med FK och min arbetsgivare...
Fk rörande överens om att jag snart måste börja jobba ,
min chef rörande övernes om att hon skall försöka hitta ett nytt jobb till mig ...bara jag mår bättre..
Jag rörande överens om att jag vill bli frisk och börja jobba ..
vad vi inte var överens om är vart jag skall jobba... vården är uteslutet .........
Efter mötet var jag på mitt gamla jobb dvs de jobbet jag inte hann vara på mer än 1,5 mån innan misshandelen och min sjukdom slog till...
Tömde mitt skåp och lämndae nycklar .. kändes tungt men skönt och jag kände att jag var saknad men dom försto att jag inte kan komma tillbaka...
Nu står jag i ingemans land .... ingen fast arbetsplats ... ingenting planerat och bara väntar på bättre tider...